Bild från 2009 när jag satt i skolan och spelade på deras gitarrer!
Något som många inte vet, är att jag har spelat massor av instrument i mitt liv och att jag älskar musik. Jag känner mig hel, trygg och glad när jag får lyssna eller göra musiken själv - dock inte skriva egna låtar.

Musik. Musik är något jag alltid har älskat. Så långt bak jag kan minnas har jag dansat till musik eller mimat framför spegeln.
När jag gick i årskurs 1 spelade jag blockflöjt, och jag älskade det! Jag träffade toner lätt och utvecklades fort. Efter ett år tröttnade jag. I årskurs 3  hade vi musik någon gång i veckan. Jag spelade då saxofon i ett år och även där lärde jag mig fort. Innan mina fiol år ville jag testa på cello, lite häftigt sådär tyckte jag. Men jag fastnade mer för fiolen.. När jag började fyran började jag spela Fiol. Jag spelade fiol i två år tills jag tröttnade, hade inte riktigt med lust att öva hemma. Fiol var då ett instrument som alla hatade, illalåtande instrument som bara är gnälliga. Om jag ändå hade fortsatt? Det är jättehäftigt att spela fiol i vissa låtar, och det är lite annorlunda.

I årskurs sju hade vi musik och det fortsatte hela högstadiet. Jag valde ofta att spela gitarr och jag blev fäst. Pappa spelade gitarr när han var ung och han lärde mig bland annat blinka lilla stjärna. När vi satt på lektionerna hade vi någon beethoven låt eller något, jag var den enda som hade lärt mig låten utantill och jag kände mig så stolt och duktig. I nian lärde Elin mig fyra ackord och det innebar att jag kunde börja spela "på riktigt" - med riktiga låtar! Något som var riktigt roligt. Elin och jag träffades ofta och spela/sjöng tillsammans, det tyckte vi var jätteroligt.

Snart fyra år senare älskar jag att spela gitarr, jag har hittat mitt instrument. jag köpte mig en ny, svart, fin, glänsande Fender gitarr och den är så fin. Gitarrer är så fina. Att ha som inredning. Pappas gamla utslitna gitarr som inte låter nå bra längre ska jag ta med mig till min lägenhet i framtiden och inreda!

När jag hade 6 månader kvar till 18 år, ville jag tatuera mig. Jag ville ha något betydelsefullt. Något bakom örat. En G-Klav - det var precis vad jag ville ha! I två år har jag haft min världens betydelsefulla tatuering bakom mitt öra och jag tackar verkligen mina föräldrar för de tillät mig att göra den trots att jag var minderåring!

Nu har ni fått veta något som ni inte visste om mig. Önskar ni nå fler sådana inlägg? Långa om mig?